Macha Village in Choma

Onsdagen den 27/5

Vi befinner oss i Choma som är en liten stad och ligger 285km från Lusaka. Vi besökte en by som kallas för Macha Village. Tror jag skrev något om det i förra inlägget. Man startade vatten, sanitet och hygien utbildning för de som bodde där. Man hade ett talsätt som fortfrande sjungs ut då och då " One family, One tolietti " och No to SHIT haha vilket låter rätt komiskt när dom klappar och skriker ut de i den stora salen.

Det känns nervöst och spännande på samma gång och sitta i den stora byggnaden. Man känner sig som värsta fina folket genom att sitta framför alla i byn och presentera sig själv. Dr. Giveson Zulu som också jobbar unicef i Zambia lärde mig några fraser som jag ville kunna om någon sa hej till mig.

Alla från gruppen presenterade sig själv och sen var de min tur. Kände mig stressad och orolig att jag skulle uttala ordet fel och tänkte på samma gång - vad har jag gett mig in i nu?

Mwapona Buti och hörde inte riktigt om jag sa rätt men det gick bra ändå *ler* Om någon skulle svara jag mår bra så säger man Kabotu. Jag har lärt mig en hel del ord vilket är rätt kul för när man säger det. Så frågar dom alltid wow vart har du lärt dig de? Eller kan du prata på vårat språk? Jag skrattar för de mesta över de hela och säger att mer kan jag ej.

Chief Macha som är (huvudledaren) eller vad man ska kalla han i Macha byn. Han pratade mycket i hans tal om hur otroligt tacksam han var och även de andra i byn över att unicef kommit till deras by och vill hjälpa dom.

Hur väljer man by? Jag satt å funderade på det mycket innan också. För de finns hundratals små byar som är säkert i lika stort behov eller till och med mer av att få fungerade toaletter, rent vatten och hygien utbildning.

Unicef samarbetar med regeringen och hälso departamentet. På hälso departamentet finns det en lista över vilka byar som var i nödläge och behövde hjälp direkt. Chief Macha har verkligen blivit en förebild för många i byn. Hans sätt att få folk å första vikten av vatten, sanitet och hygien har spelat en stor roll i människors liv. Chief Macha har haft stor hjälp av en man vid namn Leonard som bor i Choma.

Leonard är en man med en underbar personlighet och hans engangemang lyser igenom honom verkligen.
Leonard berättar för mig att det är en lång process när de gäller att utbilda dessa människor. Som jag skrev på förra inlägget så startade man detta projekt 2007 och resultatet av de har blivit att alla familjer har varsin toalett.

Han säger att han trivs verkligen med sitt jobb för att han ser att de ger resultat som verkligen räddar liv. Unicef får stor hjälp av Leonard som följer med till olika byar och sprider sin kunskap för andra runtom i Zambia men även i andra länder som Etiopien och Malawi. Han har verkligen blivit en viktig resurs och man ser att de finns en enorm tacksamhet för det Leonard gör för sin hemstad. Med kunskap och rätta resurserna kan vi möta vårat mål och övervinna sjukdomar och se att barn och familjer lever ett hälso sammare liv.

Vi besökte en familj i Macha village som hade 4st toaletter vilket inte är en sån vanlig syn. Det var en man som hade 4 fruar och 20st barn. Ni läste rätt och jag funderade om jag verkligen hade skrivit rätt i början då jag hörde mannen prata som heter Simulangie Mwaanga. Tror att namnet är lite felstavat pga att mina noteringar är lite svåra att se.

I alla fall denna man var gift med 4 kvinnor och hade fått 20st barn som alla bodde i närheten. Varje fru med sina egna barn hade en toalett och mannen sin. Jag tror att mannen sov med alla fruarna och barnen i ett hus eller i olika. Var lite svårt och förstå då han inte pratade engelska.

Förut hade han bara 1 toalett och då den gick sönder så bestämde han sig för att alla fruarna skulle få var sin som dom själva var tvungen att ta hand om se att den var ren. . Mannen tjänar inga pengar alls och förut så hade han boskap ( några kossor och hönor) men alla hade dött pga sjukdomar och köpa en ny skulle kosta honom otroligt mycket pengar vilket han inte hade. Han levde och försörjde hans familj på sin lilla skörd som fanns. Visst ger det en knut i magen när man börjar tänka på hur många magar som blir mätte överhuvudtaget i den familjen. Man hör ju av andra familjer där det består en familj med 2-3 barn men 20st ungar att mätta och ge sjukvård då barnen blir sjuka. Tror inte ens de har råd med.

Att träffa denna familj gav mig en blandad känsla både av glädje och sorg. Just för att mannen hade förstått vikten av sanitet, rent vatten mm och hade även sett förbättring som hade skett i hans familj då dom hade byggts. Så lever ändå denna familj med 20st barn ett otroligt tufft liv som inte riktigt går att förstå.

Jag inser att alla lever vi absolut olika liv och anpassar oss efter de resurser som finns.. Att vara här och nu och glädjas över de man har och vara tacksam för att man är vid liv. Visst är jag otroligt tacksam men de gör ont i mig att se såna stora kontraster som finns i denna värld. Klyftan mellan rika och fattig bara växer. Macha Village känns så overklig men de är på riktigt och folk lever verkligen i såna otroligt dåliga förhållanden.

Alla människorna vi möte där vara så trevliga och ville prata med en och när vi lämnade byn så kände jag mig lite ledsen. Önskar att jag hade kunnat stanna där ett tag och fått en större inblick i hur dessa människor lever.

fortsättning följer...