magma NORD Blogg

Hantverksmässan 2010 Arcus

2010-11-05T21:18:00.004+01:00

Hantverksmässan på Arcus i Helgen!
Konst på mässan :) med magma medlemmar.
När och om ni är på mässan, missa inte konsten på sista raden. Där hittar du Magmamedlemmar och andra vackra verk :)

SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR...

2010-06-24T21:29:00.002+02:00

Sist jag skrev hyllade jag våren i maj. Sedan dess har nog många av oss misströstat eftersom kylan lägrade sig över länet. Huh, jag tappade totalt lusten till trädgårdspyssel då värmen försvann. Trädgårdsdammen hann jag dock ställa iordning :-)

Mycket har hänt sen dess i.a.f. och det här mest handlat om arbete i egna firman. En del jättekul arbete, som planering inför ett Exotiskt SPA som tre tjejer/damer/kvinnor ska anordna och som går av stapeln den 14 - 15 augusti i Långsjön som ligger 15 km utanför Bodens C. Planering och jobb inför föreläsningen Lyssna på en rekordbantare som går av stapeln 23 september har också pågått sedan sist vi hördes!

Lite (löjligt) stolt och glad är jag oxå över att numera tillhöra den skara som skriver på NSDs Blogg. Det blev jag så sent som igår och har redan ivrigt hunnit med flera blogginlägg.

Men snart, mycket snart är det dax för återhämtning. Då blir det minimalt med kontorstid! Ja, jag vet att jag skrev om semester redan i början av maj. Men medan det då var en hägring, blir det nu en realitet: Vara ute hela dagen, hälsa på släkt och vänner, få roligt främmande från Skåne, åka båt ut i skärgården, promenera i skog och mark, upptäcka nya och gamla saker, gå på konserter, åka på auktion m.m.

Ha en riktigt skön sommar, vila och njuuut!

Christina

EN HYLLNING TILL VÅREN

2010-05-07T14:40:00.000+02:00

Efter en lång vinter och en något kylslagen vår börjar det nu att spira så smått. Idag fick jag ett MMS av goda vännen Gerd i Boden där hon visade upp en liten blå blomma som vågat sticka upp huvudet bland löven i rabatten. Här hemma hos mig i Södra Sunderbyn syns det på sina ställen gröna skiftningar i gräsmattan. Jag har också kollat in häggen som har sprängfyllda knoppar och under helgen ska jag gå husesyn på tomten för att se hur mycket mer som är på gång i rabatter och planteringar. Nu känns verkligen längtan i bröstet; ge oss värme och sommar!

Jag heter Christina Sandström och är medlem i Magma Nord sedan 2009, företagare sedan 1999 och driver företaget AKIRUM med kompetensbank och utbildningsförmedling samt konsulttjänster. Jag är sekreterare i föreningen Friskvård & Hälsa och sitter från och med i år med i valberedningen för BodenTurism ek. förening.

Hittills har jag nästan helt osynlig men har nu fått förtroendet att blogga här på Magma Nords egen blogg. Jag kommer att skriva om vad som rör sig i mitt huvud för ögonblicket. Min intressesfär rör sig dock kring företagande, hälsa, ledarskap och personlig utveckling, så det mesta kommer nog att passa in under dessa rubriker.

Det är faktiskt inte så länge sedan jag upptäckte bloggandets fördelar. Tror det kan vara något år sedan jag startade min första blogg. Nu driver jag tre bloggar där en av dem är en krönikeblogg där vi är flera som skriver inom området hälsa. Jag "hänger" också en hel del på Facebook, en social plats i cyberrymden som de flesta hört talas om och som jag verkligen gillar!

Men nu när det blir vår och sommar kommer kontoret och datorn att få känna sig lite ensamma och tomma. Huvudet är fullt av idéer kring trädgårdsarbete, dammen med fontän och blomster och SEMESTER! Kanske det allra viktigaste :-)

Ut och njut av värmen vid husväggen - andas!

Hälsningar Christina

Optimistkonsult Ingalill Enbom

2010-04-27T12:41:00.000+02:00

Igår var det Magmaträff igen på underbara Café fröjd. Ingalill höll föreläsning om att våga vara företagande. Det är oftast att man själv kan ställa hinder för en själv, just pga av att man ofta tänker .. en dag ska jag.. drömmar som man har men inte riktigt kommer tillskott att göra. Först då det händer något i vardagen som ställer saker på spetts så kommer man till skott att göra det där som man en dag ville göra, men det är många drömmar som kanske inte blir annat än just drömmar för att man tänker att det där hinner jag med sedan och plötsligt inser man att det är för sent. Våga nu! gör det du drömmer om nu. Vänta inte för då kan det redan vara för sent. Som Ingalill säger är att det är endast en själv som sätter upp dessa hinder. Hon sa att det finns 3 hinder i vägen oftast. Ekonomi en själv och ens rädsla att våga stå upp och prata för sig själv inför en grupp. Så den största rädslan finns i att våga stå upp och prata, den rädslan är större än att dö.

Jag skrattade gott åt det för det är tufft att prata om sig själv och vad man gör och att faktiskt våga ta betalt för det man gör. Män har inte det problemet, men vi kvinnor är dåliga på att göra det och det undergräver ju faktiskt att vi kvinnor inte värderar det vi skapar trots att det vi gör är mycket bra. Män är rädda att man inser det, för de vet hur bra kvinnorna är och är på grund av just detta rädda att släppa fram kvinnorna, det sa i alla fall Ingalill att det gjorts en förfrågan på just detta och då var övervägande svaret just det att de mycket väl vet hur duktiga kvinnor är! Så det är dags att slå sig själv på bröstet och utbrista ett vår vrål om hur bra du är! Du kan, om du vill och du kan övervinna allt!

Visit Siamambo and Masopo Basic Schools

2009-06-04T17:24:00.000+02:00

2009-05-26

Att gå i grundskolan är faktiskt en mänsklig rättighet. Och det ska vara gratis. Det säger barnkonventionen. Idag har vi besökt två st skolor och temat för hela den här vistelsen i Zambia kommer att bli om vatten, sanitet och hygien samt utbildning.

Jag är glad att få se hur unicef jobbar med detta och hur detta verkligen hjälper människor som inte har tillgång till rent vatten, bra sanitet eller kunskap om hygien. Unicef bygger skolor, utvecklar läroplaner, utbildar lärare och delar ut skolväskor.

Jag minns hur det var då jag var med och startade handtvättnings programmet i Uganda ( KTG program) för ng organisationen WAYS. Det projektet var någon som många frågade en VARFÖR? Efter det projektet insåg jag att många barn/ungdomar kanske vet hur man tvättar händerna men kanske inte hur viktigt det verkligen är och varför. Utbildning om vatten, sanitet och hygien kan man inte få för mycket av som många andra viktiga punkter som finns.

I Siamambo och Masaopo Basic schools har man har man startat WASHE programmet. "Our children are truly the best teachers" vilket jag tyckte var så bra sagt.

Undrar hur många lärare som tänker så i sverige? Nu kanske jag lät lite anti men menar inte att vara så. Kan bara känna att det finns vissa lärare som inte ser hur duktiga barnen/ungdomarna verkligen är och den kapacitet som finns. Min egen åsikt när de gäller lärare så blir man aldrig färdig lärare. Finns så mycket mer som man behöver lära sig och nya sätt att lära ut.

Ibland kan till och med eleverna lära en något vilket jag tror är viktigt att ta till sig. Min dröm är att bli lärare och att kunna ge barn och ungdomar chansen att få gå skola och utvecklas, kämpa för sina rättigheter men samt sprida kunskapen vidare.

Många tar förgivet barns/ungdomars kunskap och talang. Deras förmåga att lära varandra är så otroligt intressant och kunna sprida budskapet på olika sätt som dans, teater, sång eller så kallade Talking walls.

Talking Walls är bilder som beskriver rätt enkelt och tydligt vad som händer ex: om man inte tvättar händerna. Man kan säga att en bild säger mer än tusen ord och för någon som inte förstår att läsa eller skriva så kan detta vara ett stort hjälpmedel. Vi fick se alla de talking walls som skolorna hade.

En lärare sa i en av unicef:s foldrar att han att han inte visste hur viktigt det var att tvätta händerna förrän eleverna började berätta.

Besöket på skolan var jätte givande och vi fick en guidad tur genom skolan. Många skolor har inte seperata toaletter men dessa skolor hade det vilket glädje mig. Fanns till och med en liten pojke på en av skolorna. Han hade inte börjat skolan än för att han var för ung men han kom dit nästan varje dag ändå. *ler* Han stod och dansade och sjöng med dom andra eleverna om vikten av att tvätta händerna.

Han är en pojke som har möjlighet att få börja skola men hur länge de blir för han och hans andra kamrater vet man ej. Ungefärligen 500,000 barn/ungdomar mellan 7-18år går inte i skola eller har inte möjligheten att göra det.

2006 var det bara 81.6 % av Zambias barn som avslutade förra året den så kallade primary education Årskurs 7.
Som jag skrev i ett av mina inlägg så är det många flickor som slutar skolan tidigare eller inte får en möjligheten att börja skola pga av den höga fattigdomen som finns. Hiv och aids har även spelat en stor roll.

En del flickor får möjligheten att börja skola men när dom sen kommer in i puberteten så slutar många. Detta kan bero på att exempelvis skolan inte har seperata toaletter, gifter sig tidigt, tidig graviditet eller att vägarna är helt enkelt för långa och man är rädd att det ska hända något hemskt då de går hem.

Utbildning är något som ger dessa flickor större kontroll över sina liv men även kunskap då dom skaffar egna familjer. Information om hiv/aids, malaria, vatten, sanitet, hygien
, skoluniformer, pennor och skrivböcker.

För mig är denna fråga väldigt viktig och något som inte alltid tars på så stort allvar vilket det igentligen behövs. .Jag tycker att rent vatten och separata flicktoaletter är otroligt viktigt . Detta ger möjlighet att kunna tvätta sig och gå på toaletten ifred vilket är avgörande för flickor fortsatta studier

Hittade detta ordspråk på unicef:s hemsida

"To educate a woman is to educate an entire country."
Ordspråk från Bhutan

Macha Village in Choma

2009-06-03T20:41:00.001+02:00

Onsdagen den 27/5

Vi befinner oss i Choma som är en liten stad och ligger 285km från Lusaka. Vi besökte en by som kallas för Macha Village. Tror jag skrev något om det i förra inlägget. Man startade vatten, sanitet och hygien utbildning för de som bodde där. Man hade ett talsätt som fortfrande sjungs ut då och då " One family, One tolietti " och No to SHIT haha vilket låter rätt komiskt när dom klappar och skriker ut de i den stora salen.

Det känns nervöst och spännande på samma gång och sitta i den stora byggnaden. Man känner sig som värsta fina folket genom att sitta framför alla i byn och presentera sig själv. Dr. Giveson Zulu som också jobbar unicef i Zambia lärde mig några fraser som jag ville kunna om någon sa hej till mig.

Alla från gruppen presenterade sig själv och sen var de min tur. Kände mig stressad och orolig att jag skulle uttala ordet fel och tänkte på samma gång - vad har jag gett mig in i nu?

Mwapona Buti och hörde inte riktigt om jag sa rätt men det gick bra ändå *ler* Om någon skulle svara jag mår bra så säger man Kabotu. Jag har lärt mig en hel del ord vilket är rätt kul för när man säger det. Så frågar dom alltid wow vart har du lärt dig de? Eller kan du prata på vårat språk? Jag skrattar för de mesta över de hela och säger att mer kan jag ej.

Chief Macha som är (huvudledaren) eller vad man ska kalla han i Macha byn. Han pratade mycket i hans tal om hur otroligt tacksam han var och även de andra i byn över att unicef kommit till deras by och vill hjälpa dom.

Hur väljer man by? Jag satt å funderade på det mycket innan också. För de finns hundratals små byar som är säkert i lika stort behov eller till och med mer av att få fungerade toaletter, rent vatten och hygien utbildning.

Unicef samarbetar med regeringen och hälso departamentet. På hälso departamentet finns det en lista över vilka byar som var i nödläge och behövde hjälp direkt. Chief Macha har verkligen blivit en förebild för många i byn. Hans sätt att få folk å första vikten av vatten, sanitet och hygien har spelat en stor roll i människors liv. Chief Macha har haft stor hjälp av en man vid namn Leonard som bor i Choma.

Leonard är en man med en underbar personlighet och hans engangemang lyser igenom honom verkligen.
Leonard berättar för mig att det är en lång process när de gäller att utbilda dessa människor. Som jag skrev på förra inlägget så startade man detta projekt 2007 och resultatet av de har blivit att alla familjer har varsin toalett.

Han säger att han trivs verkligen med sitt jobb för att han ser att de ger resultat som verkligen räddar liv. Unicef får stor hjälp av Leonard som följer med till olika byar och sprider sin kunskap för andra runtom i Zambia men även i andra länder som Etiopien och Malawi. Han har verkligen blivit en viktig resurs och man ser att de finns en enorm tacksamhet för det Leonard gör för sin hemstad. Med kunskap och rätta resurserna kan vi möta vårat mål och övervinna sjukdomar och se att barn och familjer lever ett hälso sammare liv.

Vi besökte en familj i Macha village som hade 4st toaletter vilket inte är en sån vanlig syn. Det var en man som hade 4 fruar och 20st barn. Ni läste rätt och jag funderade om jag verkligen hade skrivit rätt i början då jag hörde mannen prata som heter Simulangie Mwaanga. Tror att namnet är lite felstavat pga att mina noteringar är lite svåra att se.

I alla fall denna man var gift med 4 kvinnor och hade fått 20st barn som alla bodde i närheten. Varje fru med sina egna barn hade en toalett och mannen sin. Jag tror att mannen sov med alla fruarna och barnen i ett hus eller i olika. Var lite svårt och förstå då han inte pratade engelska.

Förut hade han bara 1 toalett och då den gick sönder så bestämde han sig för att alla fruarna skulle få var sin som dom själva var tvungen att ta hand om se att den var ren. . Mannen tjänar inga pengar alls och förut så hade han boskap ( några kossor och hönor) men alla hade dött pga sjukdomar och köpa en ny skulle kosta honom otroligt mycket pengar vilket han inte hade. Han levde och försörjde hans familj på sin lilla skörd som fanns. Visst ger det en knut i magen när man börjar tänka på hur många magar som blir mätte överhuvudtaget i den familjen. Man hör ju av andra familjer där det består en familj med 2-3 barn men 20st ungar att mätta och ge sjukvård då barnen blir sjuka. Tror inte ens de har råd med.

Att träffa denna familj gav mig en blandad känsla både av glädje och sorg. Just för att mannen hade förstått vikten av sanitet, rent vatten mm och hade även sett förbättring som hade skett i hans familj då dom hade byggts. Så lever ändå denna familj med 20st barn ett otroligt tufft liv som inte riktigt går att förstå.

Jag inser att alla lever vi absolut olika liv och anpassar oss efter de resurser som finns.. Att vara här och nu och glädjas över de man har och vara tacksam för att man är vid liv. Visst är jag otroligt tacksam men de gör ont i mig att se såna stora kontraster som finns i denna värld. Klyftan mellan rika och fattig bara växer. Macha Village känns så overklig men de är på riktigt och folk lever verkligen i såna otroligt dåliga förhållanden.

Alla människorna vi möte där vara så trevliga och ville prata med en och när vi lämnade byn så kände jag mig lite ledsen. Önskar att jag hade kunnat stanna där ett tag och fått en större inblick i hur dessa människor lever.

fortsättning följer...

Vad unicef gör i Zambia

2009-05-29T20:35:00.000+02:00

Hejsan

Detta inlägg kommer handlar rätt mycket om vad unicef gör i Zambia samt lite vad som hänt dom första dagarna vi kom till Lusaka.

Gruppen som jag är med i består av 6 st personer. 3st volontärer (Angelika, Elin och Jag), 2st från huvudkontoret i sthlm (Ulrika och Karolina) samt Irja som jobbar på en reklam byrå som trycker upp all material till Unicef gratis.

När vi kom till unicef:s huvudkontor så mötes vi av en kvinna vid namn Betty och unicef:s svenska represantör som heter Lotta Sylwander och jobbar i Zambia samt Peter Harvey som kom från och jobbar med sanitet och hygien.

Vi fick presentera oss och även gå igenom en så kallad säkerhets genom gång. Vad man skulle tänka och vara akta sig för. Som exempel att det finns en hel del ficktjuvar mm

Efter genom gången sa åkte vi till ett ställe som kallas för Choma for att besöka en by som kallas for Macha Village. Där fick vi träffa huvudledaren (chief) Macha som är 1 av 5 chiefer för denna by. Vi skulle få information om hygien och sanitet program som unicef var involverad i. 2007 så startade man ett santitet program i Macha Village för att ge kunskap om hur viktigt det ar med sanitet och hygien. Att ha ordentliga fungerade toaletter och inte utföra sina behov i skogen som var väldigt vanligt förut bland dessa bybor.

Vad är unicef:s roll här?

Unicef bygger inte toaletter åt folk utan ger råd, kunskap och stöd för att dessa människor ska kunna bygga dessa toaletter själva. Innan man börjar ett sånt har stort program vilket det verkligen är så pratar man igenom med alla som bor i byn för att kolla vad deras tankar och kunskap ligger när det gäller sanitet.

Det är en lång process att försöka övertala och få folk att första VARFÖR det är så viktigt. Många tyckte innan att de var onödigt eftersom de var så enkelt att utföra sina behov i skogen men unicef informerar dessa människor vad som händer när man inte har en toalett och hur sjukdomar uppstår.

Unicef är där för barnen och de är de dom fokuserar sitt arbete för. Att ge barn/ungdomar goda levnadsförhållande som gör att de kan utvecklas.

Hur ser situationen ut for barnen i Zambia?

Varje år sa dör 100, 000 barn före dom hunnit fylla 5 år.
Orsakerna är: Lunginflammation, Malaria, Diarre, infektion i lungorna, hiv och aids och undernäring.

Barnen i Zambia konfronteras av en kombination av
sjukdomar,hög fattigdom där 64 % lever på eller under fattigdoms linjen eller vad man ska kalla det för och även undernäring.

Allt detta uppstår pga att många människor har långt att ta sig till exempelvis till närmsta sjukhus då dom blir sjuka, dalig infrastruktur och lite resurser för att förbättra sina levnadsförhållanden.

Zambias är en av världens fattigaste länder och antal barn/ungdomar som finns i Zambia ar 11.6 miljoner av de är 6,2 miljoner under 18år och 2 miljoner under 5år men dessa siffror förändras hela tiden. När det gäller hiv och aids frågan så lever ungefärligen 130,000 barn med hiv i Zambia. 40,000 behöver omedelbart ARVs som är bromsmedicin.

28,000 bebisar födds med HIV årligen och utan bromsmedicin så dör 75% av de bebisar före dom fyller 5år. När det gäller föraldralösa barn sa finns det 1, 2miljoner pga av att deras föräldrar kanske dött av HIV/AIDS.

Unicef samarbetar med regeringen för att förbättra situationen för barn/ungdomar i Zambia. Man vill förstärka regeringens roll och även se till att Zambia följer barnkonventionen som man skrivit på.

Man har även andra samarbetspartners som FN-organisationer, ngo:s, folk i samhällena samt religösa ledare , ledare för olika stammar och familjer och unga människor.

Unicef jobbar med olika program som:

* Barns hälsa, undernäring och hiv/aids
* Grundläggande Utbildning för barn/ungdomar
* Vatten, sanitet och hygien utbildning
* Barn/ungdomars skydd

Ungefärligen 50,000 barn mellan 7-18 ar går inte i skolan eller har inte tillgång till utbildning. År 2006 så hade bara 81.6% av Zambias barn/ungdomar klarat sig igenom grundskola ( årskurs 7).

Barn och speciellt flickor hoppar av skolan pga av fattigdom, hiv/aids, inte tillgång till toaletter som är for tjejer, flickorna gifts bort vid tidig ålder samt farliga och långa vägar till närmsta skola.

När det gäller vatten, sanitet och hygien utbildning vilket blir det stora fokuset för denna resa samt möjlighet till utbildning mm

Ungefärligen 4,8 milijoner människor som bor i så kallade rural areas vilket jag tror menas för såna som bor i byar och ej nära någon stad. Har inte tillgång till rent vatten och 6,6 miljoner har inte tillgång till lämpliga och fungerande toaletter.

Diarre är särskillt en faktor till så många barn blir sjuka och Cholera är ett stort hot under regnperioderna.

Under naturkatastrofer så går unicef in och hjälper till där det behövs och fokuset blir på barnen/ungdomarna som då är i en väldigt utsatt miljö och kanske förlorat sin familj.

Jag kommer att uppdatera min resedagbok igen då jag landat i Sverige igen för att berätta exakt det vi gjort, sett och vad för människor vi traffat men även mina tankar och funderingar jag har/haft under hela denna resa.

Det är rätt mycket information och jag tänkte väl inte att de skulle bli så stort som de har blivit men jag vill göra det ordentligt och verkligen ge er en inblick i vad unicef gör och även få ta del av några intervjuer jag gjort. Folk som jobbar på unicef men även några från alla de besök vi gjort.

Det finns ett tales sätt man har har i Zambia och det är

There is not one good reason to support children in Zambia
- there are
6,000,000
good reasons !

Så därför hoppas jag att ni fortsatter läsa då jag uppdaterar även om det står att resan är avslutad.

Vi ses!
/sandra

Vad får dig att känna dig levande?

2009-05-25T13:02:00.000+02:00

Jag skrev på mitt förra inlägg att mitt nästa skulle bli i Zambia men jag kunde inte hålla mig. Jag minns inte alls om jag haft någon resefeber under de resor jag gjort men NU har jag verkligen det. Känner mig en aning nervös, orolig och fundersam hur allt kommer bli efter resan. Det är 2 dagar kvar nu och jag räknar ner timmar, minuter och sekunder och läser för fullt.

Jag tror inte riktigt att man kan förbereda sig så mycket för de som kommer. Det bara att vara här och nu och ta de som kommer och lära sig att hantera situationer som kommer på bästa sätt då man är där. Jag har inte haft så stora krav när det gäller mitt skrivande och min grammatik är ju inte på topp men nu känns de extra nervöst eftersom jag vill få med allt , skriva på ett snyggt och bra sätt och samtidigt få in alla de intryck som säkert kommer uppstå vid en sån här resan.

Jag vill att mitt skrivande ska både locka fler läsare till denna resedagbok men även intresse för Unicef men insett att jag kan bara göra mitt bästa och hoppas på att de läsare som verkligen följer min resedagbok tycker att jag skriver bra. Försökt med lite mindfulness övningar för att inte bli för stressad över detta.

Ibland har jag funderat en hel del på var människor får sin drivkraft ifrån och fått den frågan själv många gånger. Har väl inte riktigt vetat hur jag ska besvara den på ett bra sätt som får folk att förstå vad detta verkligen innebär för mig. Är min drivkraft verkligen så stark som den låter då jag skriver?

Jag kollade min facebook som jag har och såg ett citat som en som heter Ulrika hade skrivit. " Det som inte gör dig levande är för litet för dig ". Så klockrent och kan verkligen instämma med det. För mig har jag alltid känt att min drivkraft växer varje gång jag hamnar i situationer där jag får ge all min kunskap,kreativitet och engagemang och inte begära något tillbaka.Hur kan jag tacka nej till något sånt som får mig att känna mig levande? *ler*

Unicef för mig har varit en organisation som jag vetat väldigt lite om men ju mer jag läst mig på om organisation ju mer jag tyckt om den. Som frivillig så ger man en hel del av sin tid och det är rätt inspirerande att hjälpa till med de olika kampanjer som unicef har.

Under april månad driver Unicef en kampanj - För varenda unge. Denna kampanj är riktigt rolig just för att man under en månad samlar alla goda krafter och uppmärksamma de problem unicef arbetar med varje dag. Så under denna månad så försöker vi göra så mycket som möjligt för att marknadsföra denna kampanjen och upplysa folk om det arbetet unicef gör runt om i världen.

Man kan stödja denna kampanj genom att köpa Unicef-nålen, starta en insamling (eller stödja någon annans insamling), Man kan göra större skillnad än vad man tror. Det mest rörande jag sett då jag kollade på humorgalan som var anordnades av unicef var när man visade ett inslag på en svensk kvinna som var världsförälder för ett barn om jag inte minns helt fel.

Inslaget var för mig väldigt stark just för att hon berättar med egna ord de hon ser och alla de intryck hon får. Men även att hon som mamma inte kan föreställa sig hur det känns att ha ett sånt barn som är så undernärd och inte får den näring den behöver för att överleva.

Bifogar klippet så kan ni se själva samt information om
"världsföräldrar"

http://tv4play.se/?videoId=1.959432renderingdepartment=2.34559

Kämpa för varenda unge varje dag, året runt.

Som Världsförälder ger du pengar regelbundet varje månad via autogiro. Pengarna går inte bara till ett utvalt barn, utan till alla de barn i världen som behöver hjälp. Det blir mer rättvist så.

Som Världsförälder är du varje dag med och förändrar framtiden för världens mest utsatta barn. Du är med dem vid katastrofer och när de behöver hjälp med det mest grundläggande och livsavgörande under hela sin uppväxt. Varje dag, året runt gör dina pengar skillnad.
100 kr i månader i ett år räcker till:

* att låta fyra flickor gå i skolan under ett helt år eller
* att vaccinera sex barn mot de sex vanligaste barnsjukdomarna eller
* att utbilda 22 ungdomsledare i hur man skyddar sig mot hiv/aids.

I mitt nästa inlägg som jag kommer att skriva så kommer det vara mer information om Zambia som land samt vad unicef gör exakt. Har fått en hel del material och de är mycket att läsa och översätta eftersom allt står på engelska.

Om ni har några funderingar och frågor så är det bara att höra av er. Vi ses snart igen och tack alla de som skrivit kommentar på mitt förra inlägg. Det betyder väldigt mycket all de stöd ni ger.

Kram!
/sandra

Information om Unicef och frivllig resan till Zambia

2009-05-19T15:55:00.000+02:00

Heej!

Nu bär det av igen och denna resa blir till Zambia och avresan blir ju inte förrän den 25:e maj. Jag har valt att skriva detta inlägg tidigare mest för att jag inte kommer att ha så mycket tid att sitta ner och skriva.

Jag har som sagt blivit uttagen att åka på en så kallad frivillig resa som Unicef har varje år för aktiva frivilliga. Utifrån ett personligt brev jag skickat.

Vet inte riktigt om alla ni vet vad Unicef är. Så jag tänkte att jag skulle skriva ner lite rader ändå. För att ge er en mer inblick vad de är för slags organisation jag är medlem i. Man kanske hört ordet unicef men ändå inte vet vad de verkligen är och vad de exakt gör.

UNICEF är FN:s barnfond
UNICEF (the United Nations Children's Fund) arbetar på uppdrag av FN för att förverkliga barns rättigheter.

Sedan 1946 har de kämpat för alla barns rätt till överlevnad, trygghet, utveckling och inflytande. Över hela jorden arbetar vi med att bilda opinion, påverka politiker, samla in pengar och skaffa fram materiella resurser för att kunna förändra barns liv.

UNICEF finns representerat i över 190 länder och territorier.
I 155 av dem driver vi utvecklingsprojekt för utsatta barn.

85 procent av deras medarbetare finns ute på fältet där de arbetar med att ge barn bra hälsovård, rent vatten och dräglig sanitet, grundläggande utbildning och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. Barnkonventionen (FN:s konvention om barnets rättigheter) är grunden för alla deras insatser

UNICEF är ett fristående FN-organ, och får inte pengar från FN:s budget. Är helt beroende av frivilliga bidrag från regeringar, företag, organisationer och privatpersoner. Tillgångarna fördelas efter behov – hjälpen går till dem som mest behöver den

UNICEF arbetar för att barnkonventionen ska efterlevas överallt i världen och att barnens bästa sätts i främsta rummet. UNICEF arbetar för alla barn, inte för enskilda, utvalda fadderbarn. Och värnar om att de barn som är mest utsatta får hjälp först. Mer information kan ni få via denna länk

http://www.unicef.se/om-unicef/vad-vi-gor

Som ni kanske vet för er som följt mig från min första resa som jag gjorde 2005. Så har jag alltid varit en drivande person och haft ett brinnande intresse för barns rättigheter.
Har varit frivillig unicef:are i lite mer än 1år och haft rollen som en av kontaktpersonerna för unicef gruppen i Luleå med en kille som heter Peter Brundin.

Detta är något som verkligen varit inspirerade och utvecklande för min del. Då jag skickade ett intresse anmälan för att bli medlem i en så kallad unicef grupp. Så fanns det ingen i Luleå. Jag fick ett nr till en kille vid namn Peter Brundin som kommer från Skåne och är en otroligt drivande person som varit aktiv i Unicef länge.

Vi träffades på kulturens hus i Luleå och efter de så startade vi upp en unicef grupp. Vi är i dagsläget 12 st medlemmar med olika åldrar och erfarenheter. Alla har vi samma mål och de är att göra en insats och jobba för barns rättigheter genom att samla in pengar, sälja unicef produkter och hjälpa till att sprida information. Vi har även gjort en så kallad unicef grupp på facebook. Där uppdatera vi för de personer som valt att gå med i gruppen om aktiviteter som gjorts samt planerade för att inspirera och få mer folk att bli intresserade. I denna grupp är det totalt 49st

Mer information kan ni få via denna länk: http://www.unicef.se/unicef-lokalt/engagera-dig-som-frivillig/vad-gor-en-unicef-grupp

Nu tillbaka till frivillig resan och vad det verkligen innebär.

Unicef anordnar för nionde året i rad en så kallad frivilligresa för att visa UNICEFs verksamhet i ett av 155 programländer.
Resorna vänder sig till aktiva frivilliga som har varit med i minst ett år och som har god kunskap om UNICEF.

Vi är totalt 7st som åker ner. 2st anställda på unicef, 2st från en reklam byrå och 3st frivlliga från helt olika kommuner.

Syftet med frivilligresorna är att fler av de aktiva frivilliga som finns i unicef ska få se hur UNICEF arbetar, vad pengarna som samlas in används till, samt att inspirera och engagera inför fortsatt uppdrag på hemmaplan.

Efter resan förväntas vi deltagare att skriva artiklar, föreläsa och ställa upp i olika evenemang där man kan samla in pengar och sprida information om UNICEFs arbete och erfarenheterna från resan.

Det känns som en ganska tuff resa mest för att man inte vet vad man kommer att se samt lite stressande att få en klar inblick och sortera alla de intryck på så kort tid som de verkligen blir. Jag ser dock framemot denna resa väldigt mycket. För att det kommer att ge mig en möjlighet att utvecklas som frivllig för unicef och samt kunna verkligen berätta från ens egna erfarenheter och upplevelser då man möter folk som är skeptiska till vart pengarna verkligen går.

Jag känner mig fylld av motivation och glädje och är väldigt tacksam för att jag får denna möjlighet. Så när vi ses igen är jag på plats i Zambia.

Ta hand om er tills dess och vi ses

/sandra

2009-05-03T20:43:00.000+02:00

Sanuk från Thailand (3)

Jag vet, jag vet, att livet påverkas i allra högsta grad av varsel, konjunkturer, svininfluensan, och att kyckling inte är det glasklara valet på middagsbordet. Men att dra upp rotogräs som har överlevt vintern och att städa bort löv som ligger likt tunga sjok i trädgården får mig att leva upp och tro på sommaren igen. Liksom krukan med penséerna vid trappan.

Det våras och i tankarna är jag tillbaka i Thailand. Dagen falnar, himlen färgas rosa och ljuset är varmtgult. Kort sagt! Jag just klivit av den öppna lilla mopedtaxin, det är varmt och svettigt. Hotellet erbjuder denna kväll en traditionell dansföreställning i trädgården som framförs av fnittrande tonårstjejer. Den traditionella dansen anses ha kommit till Thailand på fjortonhundratalet då thailändarna vann en stor seger över khmererna i Ankor, Kambodja och helt enkelt kidnappade den kungliga danstruppen. Danserskorna hinner precis avsluta sin dans, och jag hinner precis att svälja den sista tuggan när regnet börjar vräka ned. När det regnar i Thailand öser det ned och du tar dig ingenstans. Lyckligtvis brukar det inte regna dygnet runt utan i en till två timmar. Jag avslutar kvällen på hotellbalkongen med att se hur horisontella blixtar lyser upp himlen. Det är ett fantastiskt skådespel, och jag studerar en kolorerad resebroschyr i blixtlampornas sken.

Nästa dag tar jag en Speed Boat till Phi Phi Islands. Vattnet är som glaciärvatten djupt turkos och träbåten plöjer genom havet som en torpedbåt. Bamboo Island, Monkey Beach, lunch på Phi Phi Don, Phi Leh Bay, Viking Cave och Maya Bay flimrar förbi bakom två gigantiska utombordsmotorer. Öarna är enormt vackra som sockertoppar i allt det blåa. Maya Bay är ön där filmen ”The Beach” spelades in. Där ligger backpackers uttröttade på stranden iförda solglasögon modell á la 80-tal omringade av kringflytande plastflaskor.

Man får bara en resa genom livet,
så glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna
Anne-Christine Liinanki, 2009-05-01

Anne-Christine Liinanki är vice ordförande i Magma Nord, författare och arbetar som chefssekreterare vid kommunledningsförvaltningens kansli i stadshuset. Anne-Christine brinner för friskvård och motion och är hälsoinspiratör på arbetet.

23/4

2009-04-27T00:53:00.000+02:00

Som vanligt kan jag inte gå och lägga mig utan är uppe hela natten och packar och fixar med allt som behöver fixas när man ska vara borta en vecka. Jag tvingar mig till slut 02.30 att krypa ner i sängen. Efter en timmas sömn mellan 02.30-03.40 stiger jag upp för att göra mig i ordning för att åka på skrivarresa till Rhodos. Det blev bara en timma, men jag somnade och nu kan jag känna att det är en ny dag.

Vi är tio förväntansfulla tjejer i varierad ålder som möts på Arlanda. Vissa känner varandra sedan innan. Jag känner bara Maria, som har ordnat resan. Vi ska på skrivarresa med en författarinna, Lotta Lundberg. Det ska bli mycket intressant. Än vet vi inte vilken form detta tar. Vi ska sätta igång kl. 10. i morgon. Det känns lite nervöst men mest spännande.

Nu har vi hunnit installera oss på rummen och gick upp till poolen för att få lite sol, men det blåser väldigt kallt så jag gick tillbaka till rummet för att blogga. Kul att jag får denna möjlighet - att blogga för nätverket Magma. Imorgon ska jag berätta mer...

Fortsättning följer...

Mvh Caroline Jönsson

Caroline är syster till Magma Nords ordförande Helena Jönsson. Caroline är artist och sjunger regelbundet med hela Sveriges artistelit, bland annat Carola, Lena Ph, Orup och Robert Wells. Det senaste året har hon också satsat på en solokarriär. Caroline tycker mycket om att resa och Frankrike är favoritlandet nummer ett. Hon pratar flytande franska, har pluggat i Lund och har bott och studerat i både Versailles och Nice. Nu befinner hon sig i Rhodos på en skrivarresa, något som hon tycker både är nervöst och spännande.

http://carolinejonsson.net

Sanuk från Thailand (2)

2009-04-13T21:31:00.000+02:00

Påsken har kommit och gått med både bra och dåligt väder. På något sätt känns påskvädret som Thailand ett häpnadsväckande land med både bra och dåliga sidor. I Thailand finns de exotiska färgerna i mängd: turkosgrönt, citrongult, orange. Inte minst vänligheten: en viktig del i buddistens vardag är att samla meriter, att göra gott helt enkelt. Solen skiner, stranden är varm och det kristallklara vattnet lockar. Du slänger ifrån dig handduken på en solstol och springer ner för ett dopp. Och solstolen är gratis.
Det finns andra mindre upplyftande upplevelser: skylten Tsunami Hazardzon, 4 m, 26 dec 04, på stranden i Ao Nang. Jag försöker att värja mig mot ordet tsunami, men utan att jag vill det får jag obehagliga associationer av den där ödesdigra dagen. Och inte minst påskens rubriker Svensk familj mitt i upplopp i Thailand, känns ledsamt. Sedan finns det en varning att utfärda: Finns det skyltar med erbjudande om ”special massage” eller ”body to body massage” så är det ingen traditionell massage utan ett förtäckt bordell.

Den röda tråden i en thailändares liv är vit. Från födelse till död närvarar man vid massvis av ceremonier, och i de flesta fall förekommer en vit tråd, eller snarare ett vitt snöre. Detta snöre ska skydda från ondska och ge god hälsa och tur. En dag snubblade jag nästan över en vit tråd som var spänd i trappan till mitt hotellrum. En buddistmunk var i full färd att välsigna hotellet, och ett vitt snöre drogs runt hotellet för att hålla onda andar borta. Jag smög mig försiktigt till poolen och döm om min förvåning när buddistmunken senare under dagen även välsignade poolbaren med ett rökelsekar.

En annan dag fick jag ett brev från receptionen:
We would like to take this opportunity to inform you about some of the local wildlife here at the hotel. As you may have noticed, the hotel is home to a number of monkeys. These animals, although fun-loving and cute to look at, have a tendency to steal items of food, and other more valuable items. They can also become aggressive when they are challenged whilst engaging in these undesirable activities;
Och när jag vaknar nästa morgon ser jag en apa värdigt klättra uppför palmen utanför hotellbalkongen på spaning efter något värdefullt att sätta tänderna i: som mina kvarglömda foppatofflor.

Då kan jag ingenting annat göra än att utbrista Mai Pen Rai (det gör inget).

Anne-Christine Liinanki, 2009-04-13

Sanuk från Thailand

2009-04-01T02:14:00.000+02:00

Anne-Christine Liinanki är vice ordförande för Magma Nord och kommer regelbundet att blogga på Magma Nords hemsida. Anne-Christine är författare och arbetar som chefssekreterare vid kommunledningsförvaltningens kansli i stadshuset. Anne-Christine brinner för friskvård och motion och är hälsoinspiratör på arbetet.

Sanuk från Thailand

Folk blir nästan förvånade när jag säger att jag aldrig varit i Thailand. För min del kom en tsunami emellan, hotellet var beställt och resan betald. Tre veckor efter tsunamin skulle planet ha lyft men katastrofen och ett bortspolat hotell fick mig att åka till Kairo istället.

När vänner eller kollegor diskuterar hotellen i Phuket eller Khao Lak känner jag mig utanför på samma sätt som när senaste såpan högljutt avhandlas under kafferasten. För mig blir resan till Ao Nang jungfrufärden till Thailand. Vi åker buss från flygplatsen i Phuket till hotellet: vi stannar endast till för att äta en bit mat och besöka en gammal, traditionell toa. Om du går på en gammal, traditionell toa finns en avlång porslinsak med fotsteg på sidorna och ett hål i mitten. Det finns endast en vattenhink för att man ska kunna rengöra sig själv och toaletten efter användandet. Vid ett besök på dylika toaletter finns det stor anledning att kontrollera att du inte har nycklar eller mobiltelefoner i fickorna. När du sätter dig på huk ramlar innehållet i fickorna lätt ut och hamnar på direkt olämpliga ställen.

Efter att ha förflyttats från 20 minusgrader till en stillastående luft som dallrar kring 35 plusgrader så längtar jag efter ett bad. Jag flipp floppar ut på den stenlagda gången i hotellet. Det är som en vandrande meditation: palmer, grönska, cikador och fågelkvitter. När jag närmar mig den cirkelrunda poolen så möts jag av skratt från sarongklädda backpackers och likbleka norrmän. Solen skiner och det kristallklara vattnet lockar. Jag slänger ifrån mig handduken på en solstol och tar ett dopp i en pool omringad av vattensprutande stenelefanter.

Då känns livet sanuk, sanuk (mycket gott)!

Anne-Christine Liinanki, 2009-03-21